Kursgården Kämpasten ligger på en skogsbeklädd norrsida vid Mälaren, inte långt från Sigtuna. Handelshögskolan i Stockholm bedriver här sina vidareutbildningar för befattningshavare i näringslivet. Uppdraget bestod ursprungligen i att ta fram en utvecklingsplan för anläggningen, som ligger ordnad kring vad som i tävlingsförslaget från åttiotalet kallades en bygata. Arkitekturen är relativt enkel men landskapet har betydande kvaliteter.

Utvecklingsplanen talar om vikten av att ta hand om platsens karaktär, skogen, vattnet, men också förstärka den sinnliga upplevelsen av Kämpasten. Rumsliga upplevelser, materialitet, naturkontakt, ljusföring och andra arkitektoniska grepp skulle samverka för att skapa atmosfärer som hjälper kursdeltagarna att känna en koppling till platsen och därmed en ökad känsla av närvaro. Det enda hus  som ansågs kunna bevaras utan större ombyggnad var den gemensamma köks- och matsalsbyggnaden. Under sommaren 2020 brann denna ned till grunden, strax innan planen skulle presenteras.

Uppdraget utökades till att rita en ny huvudbyggnad enligt dessa principer. Placeringen justerades efter flera besök i ruinerna. Resultatet är inte en återuppbyggnad utan ett förändrat sätt att ta sig an upplevesen av Kämpasten.

Den nya planen vrider sig undan från det äldre fotavtrycket och skapar vyer över ett terrasserat torg där huset tidigare stod. Byggnaden ligger sedan i sutteräng med tre olika bjälklagshöjder som anknyter den omgivande marken. Husets inre fångar in landskapet med en vinkelförändring i plan. Det  stora valmade taket knyter an till anläggningens övriga byggnader men håller sig nere under trädkronorna. En längsgående hjärtvägg delar gästernas matsalar och konferensrum från det stora köket. Förskjutningen av huvudlinjerna gör att taket kan spricka upp för att skicka ner dagsljus i husets mitt.

Byggnadsstommen skulle givetvis vara av trä, och läsbar som ett stolp- och balkverk, inte en serie väggar med hål. Mellan stolparna finns bara glaspartier utom där fylllningar är nödvändiga. Takets konstruktion kan läsas som bladnerver från undersidan. Grund och stabiliserande väggar är av betong och är urskiljbara. Mellanbjälklaget fick också bli gjutet för att klara spännvidder och restaurangkökets övriga tekniska krav.

Husets planlösning medger cirkulation mellan olika matsalar, vardagsrum och konferensrum. En centralt placerad trappa sprider dagsljuset ner i det nedre planet. Om det övre planet handlar om en öppen konstruktion med  utblickar mot skog och sjö så är bottenvåningen en motsats med omslutenhet, släta trätak, mattor och markkontakt. 

Fasad, stomme och innertak är naken furu och gran, inredningar i ask och ek. Golven är av kalksten och ek. Betongelementen, både invändigt och utvändigt, är oftast lämnad som den blivit. Fasadpartier, byggnadsplåt och smide är av lackerad metall. Till detta har Pierre Sindre adderat sinnligt utformad inredning och textiler av naturmaterial.