Inbäddad mellan Österlens mjuka kullar, på historisk gårdsmark, har Johan Sundberg uppfört en liten lada: en ödmjuk, nästan arketypisk byggnad med traditionella rötter men modernt utförande.

Klienten - Johans återkommande klient och vän - önskade en “lekstuga för mig själv, fladdermöss och insekter på familjens tomt. Ladan vilar intill en 300 år gammal gårdsbyggnad, som under tidigare sekel varit hem åt strandridare och omges av en övervuxen fruktträdgård,  i ett idylliskt landskap av bäckar och skogar.

Den nya ladan ersätter ett förfallet skjul från 1950-talet, och inrymmer en traktor, trädgårdsredskap och en verkstad. Vilandes mellan fruktträden, väcker ladan många förnimmelser; takets lutning speglar de omgivande kullarna, och detaljerna i snickeriet har precisionen av japansk minimalism. I kontrast till  detta, är sockelns betong en referens till schweiziska ladugårdsbyggnader.

Även om referenserna kan vara överraskande, är de enkla att förklara: Johan Sundbergs årliga skidsemestrar inspirerade honom att undersöka inhemsk arkitektur i länder med liknande klimat som sitt hemland Sverige. Gjutna hörn blev, utöver ett fritidsprojekt för klienten, en möjlighet att frigöra konstruktionen från diagonala stabiliserande element. Under dagstid skingras solljus genom springorna i fasadens panel, och framhäver dess tydliga, harmoniska struktur. Direkt solljus och skarpa skuggor ersätts med ett homogent, reflekterat ljus. Fasaden är strukturerad likt fjällen hos ett djur - för att skydda insidan från regn och vind. Efter skymning blir ladan till en ljusskulptur som flyter i den dova växtligheten. Ljuset liknar den glödande linje som bildas på horisonten vid soluppgång och solnedgång, multiplicerad för att utgöra konturen av ett hus, belyst inifrån som av en eld.